För ungefär 4 månader sedan satte sig Louise Ljungberg, musikteorilärare, 
tillsammans med ES06:s musikelever ner i GeMu-salen på Klippans Gymnasieskola
och berättade att denna termin inte riktigt skulle se ut som vi hade tänkt oss.
Hon pratade en massa om något Sceniskt Musikprojekt, någon snubbe som hette Joseph
som hade en mantel och om en man vid namn Gordon Marsh.
Det tog ytterliggare några veckor innan det stod klart för oss att vi,
Klippans Gymnasieskola, tillsammans med Gordon Marsh, skulle göra en uppsättning av musikalen
Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat.

Våra frågor var många. "Hur ska det gå med skolan?",
"Får vi betyg i detta?", "Hur gammal kan en fågel bli?".
Vi förstod också efterhand att vi inte skulle få svar på alla frågor.
Detta var något nytt för alla oss inblandade och det fanns inte svar på alla våra frågor.
Vi fick helt enkelt ha fullt förtroende för Louise och Gordon och förlita oss helt på att de visste vad de gjorde. (haha)

Vi elever delades in i olika arbetsgrupper, "Kostym", "Rekvisita",
"PR", "Biljettförsäljning", "Ljud och ljus" m,m och började jobba varje torsdagseftermiddag.
Det trycktes upp stora affischer för auditions, och det raggades sponsorer.
Vi fick från flera olika håll höra att vi var helt galna som för en sekund trodde
att ett projekt som detta skulle gå att genomföras.

Det här var för 3 månader sedan.
Jag har precis kommit hem från den sista föreställningen av Klippans Gymnasieskolas uppsättning av Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat. Det gick vägen.
Vi klarade det.

Vi klarade 2½ månader av repetitioner 2 dagar i veckan, och sedan 1½ vecka med 8 timmars repetition varje dag.
Vi klarade att balansera dansrepetition med Matte- och Engelskalektioner. Vi klarade att repa 10 timmar om dagen utan att strypa varandra. Vi klarade att sätta allt innan premiären. Vi klarade trots blod, svett och tårar att endå fortsätta. Vi klarade den jäkla Megamixen, som vi helst av allt bara ville strunta i. Vi klarade att föreställning efter föreställning hålla humöret och glädjen för detta levande.Vi klarade av att göra Gordon och Louise stolta.

Jag vet att jag talar för oss alla när jag säger att vi känner
en enorm tacksamhet.
En tacksamhet till alla människor som hjälpt oss på vägen.
Allt ifrån sponsorer, till rektorer, till vaktmästare, till varenda unge i barnkören.
Utan er hade detta aldrig gått.
Men det gick.
Det gick.

Och nu är det över, för denna gång.

Och vem Admin. är?
Vet ni inte det redan, håller jag nog det hemligt ett tag till... ☺